Arkitektursektionen

Leif Brodersen

Prodekan - Studiolärare i fyran - arkitekt

Namn: Leif 'Leifa' Brodersen .

Ålder: 48 år

Bor: Vasastan. Cyklar till jobbet

Du är Prodekan på skolan, vad är det egentligen?

– Vi tillhör skolan för Arkitektur och Samhällsbyggnad, ABE skolan. KTH blev uppdelat i nio skolor för några år sedan, för att likna det amerikanska systemet, där man har olika avdelningar. Varje skola har en Dekan och en Prodekan (vicedekan), på vår skola så är det Björn Horsman som är Dekan. Men eftersom arkitekturutbildningen är så annorlunda mot ingenjörsutbildningen ville vi ha någon typ av särart, eller högre grad av självbestämmande gentemot de andra, så då blev det en sorts kompromiss. Vi fick en Prodekan, som är ämnesansvarig för arkitekturämnet. Prodekanen är högst ansvarig för arkitektutbildningen, och har en direkt koppling till rektorn. Annars skulle man ligga under Dekanen. Jag tillsätts direkt av rektorn.

Har det varit svårt att hålla kvar den här särarten som arkitektskolan ändå har?

– Staffan Henriksson innan mig drev den här frågan när jag var grundutbildningsansvarig och villkorade att vi skulle få vara en egen skola, inte under arkitektur och samhällsbyggnad. Sen gick inte det igenom och då tyckte han att det var logiskt att sluta. Då blev jag tillfrågad om jag ville bli en Prodekan för den här nya skolan för Arkitektur och Samhällsbyggnad. Det kan ju trots allt vara fördelar att samarbeta med Samhällsbyggnad och övriga KTH. De har ju bitar som berör oss, så jag tyckte att vi får ge det en chans. Jag var misstänksam inför Björn Horsman innan jag kände honom men han har varit jättebra att samarbeta med.

Berätta om din karriär

– Jag är uppvuxen i Dalarna. Borlänge. Direkt efter gymnasiet började jag här, 1979, jag låg i lumpen, men när jag kom in här sökte jag vapenfri tjänst för att få komma därifrån vilket var väldigt trevligt. Sen gick jag här, gick ut 1986, hade några praktikår under tiden och sådär.

Pluggade du utomlands något?

– Nej, det fanns inte då, trist. Skulle gärna ha pluggat i London, men det gick inte, det kostade för mycket pengar. Sen jobbade jag några år på kontor AO, jobbade bland annat med Sky City, Inrikesterminalen. Sen startade jag och en kompis ett eget företag i några år, men det var i början av 1990 talet, då var det verkligen kris i branschen. Vi hade tre stora uppdragsgivare och alla gick i konkurs samma dag. Det var brutalt verkligen. Vi hade inga pengar. Det var bara att lägga ner, och gå på A-kassa i några år.

Vad hette erat första kontor?

– Det hette nog bara Leif Brodersen arkitektkontor. Vi satt några kompisar ihop.

När ni startade ert första egna kontor, hur fick ni uppdrag då?

– Ja, säg det alltså, det var jättekonstigt. Men det var i slutet av 80 talet och då var det sån boom på något sätt, nästan ännu mer än nu, vi hyrde en källarlokal på Regeringsgatan, och så köpte vi en telefon, och så satte vi oss och väntade på att det skulle börja ringa. Och så gjorde det det! Jag fattar inte hur de fick numret. Det var som i en Kalle Anka film. Sen var det kris i början av 90 talet, och nästan 50 procent av alla arkitekter var arbetslösa

Tror du att det kommer att bli så igen nu?

– Nej det tror jag inte, det var ju nåt valutasystemskifte då som gjorde att det blev exceptionellt dåligt just i Sverige. Jag tror att det kommer att bli sämre såklart, men inte alls att det kommer att bli som då, det kan jag inte tänka mig. Sen startade jag mitt kontor igen, efter att ha gått på A-kassa några år. Men perioden med A-kassa var nog bra på ett sätt. Det var rätt många som gjorde det, gjorde tävlingar och började forska lite, så ämnesmässigt var det nog ganska bra, att folk fick tänka efter. Och sen, efter att ha kört helt själv, gick jag ihop med några kompisar och öppnade ett större kontor, A1, som vi fortfarande håller på med, det var för 10 år sen ungefär.

-1996 började jag här, för 12 år sen. Då började jag som lärarlagslärare i ettan. Efter två år blev jag årskursansvarig för ettorna, och var det två år. Sedan har jag varit lärare i fyran och femman. Sen frågade Staffan om jag ville vara grundutbildningsansvarig. Så jag har bara dragits in i den här soppan!

Några snabba frågor:

Vad är det sämsta som byggs i Stockholm just nu?

– Jag vet inte om det är det sämsta, men jag tänker på det som byggs vid Sabbatsberg, så otroligt fantasilöst och tråkigt. Det är inte ens fult. Det är bara tråkigt. Eller kanske lite fult. Som en vårdcentral i Göteborg.

Vad tycker du om skolmaten?

– Den är okej. I alla fall om man jämför med vad den kostar.

Vill du hälsa något till oss elever på skolan?

Att man ska vara skeptisk mot alla som säger att ”så här är det”, man får hitta sin egen väg i kaoset.

Favoritarkitekt?

– Det låter ju väldigt mossigt, men Lewerentz till exempel. Någon man blir intresserad av. De som är roligast är just de som lyssnar på sig själva och går sin egen väg.

Om du fick ändra något på skolan, vad skulle det vara?

– Vad det gäller innehållet i utbildningen jobbar vi just nu med den här frågan om måluppfyllelse, de här fina målen som skolan har. Studenterna ska känna självförtroende och självsäkerhet när de går ut från skolan, att man bygger upp det. Kunde man öka budgeten med 50 procent skulle det vara bra. Infrastruktur och verkstäder, utskrifter för studenter, det är väl nummer ett. Det skulle gå till lite bättre lärare, lite bättre infrastruktur. Ungefär som man har i Oslo. Men egentligen tror jag inte att man behöver så mycket mer för att ha en bra utbildning.

Om Sverige ska bli världsledande inom arkitektur, vad skulle vi behöva göra då?

– Haha, det låter ungefär som att solen skulle börja blinka! Nej men det beror på vad man menar med världsledande, Danmark tycker ju att de är världsledande, men det är de ju inte. Deras projekt är ju ganska ytliga. Sverige är kanske världsledande inom bra, men lite tråkig, stadsplanering. Det är viktigt att lyfta fram arkitekturen som en politisk fråga, det skulle behövas.

Vad är bäst med skolan?

– Jag tycker att det om är bäst här är att det är en stor mångfald av olika åsikter bland lärarna, olika sorters arkitekter som tänker på olika sätt och har olika åsikter

Var det bättre förr?

– Nej, verkligen inte! Tycker inte jag i alla fall, jag kan ju bara jämföra med när jag själv gick här och det var ju helt förfärligt.

På vilket sätt?

– Jag tycker att det var dåligt, ännu sämre organiserat. Det kunde vara så att man gick i fyran och lärarna kom direkt från Venedig och sa ”på flyget hit funderade vi på vad ni ska göra i höst, och så fick vi en snilleblixt, ni får göra precis vad ni vill!” Då blev man skitförbannad. Vad bra, vad gör ni då här? Och så tyckte jag också att det var mindre inriktat på arkitektur. Mer sociala frågor, som i och för sig var bra. När jag började var projekten bara socialt inriktade, med kollektivhus. Och sen gick det över till ostronbarer och fondbörser!

Boktips:
”Filosofiska undersökningar” av Wittgenstein.

– Jag blir mest inspirerad av andra discipliner, att läsa romaner eller se filmer. Jag tycker att det ger mig mer faktiskt. Man byter aspekt. Det finns mycket bra litteratur men det är ofta väldigt normativt, berättar vad som är bra och vad som är dåligt och varför.

Om boken:
- Man fattar ingenting, den handlar om att allting är ett språk, med sina egna spelregler. Och mycket i arkitektur är att föra en massa olika spelregler. Och de här spelreglerna kan ändras hela tiden. Ibland är det ganska tröstrikt att läsa de här korta betraktelserna över olika saker så att om man känner att man tappar greppet så är det precis så det är, verkligheten är sån.

Vad tycker du om förslaget till ny arkitektskola?

– Det är svårt att säga, tycker jag. Mycket kommer att bli annorlunda när vi är däruppe. Vi kommer inte längre att ha egna föreläsningssalar, utan får ingå i det där bokningssystemet. Jag vet inte, från utbildningsstyrelsen har vi drivit frågan att vi ska sitta kvar här. Rusta upp, kanske bygga om garaget till gallerier, öppna mot Karlavägen och göra det till någon sorts mötesplats om arkitektur i Stockholm, men det ville inte den gamla rektorn. Det var ju han som drev den här frågan. Man vet inte riktigt vad som händer med det här. Men vi jobbar ju på. Beslutet är fattat att vi ska flytta, och så länge vi får tillräckligt bra lokaler däruppe så får vi ju planera för det. Och det tror jag att det blir. Det är ju en speciell byggnad och ett himla fint läge. På det sättet tycker jag att det är bra.